Vilken historisk person är du?

Jag gjorde testet och blev Abraham Lincoln.

Abraham Lincoln

Abraham Lincoln föddes den 12:e februari 1809 och dog den 15:e april 1865. Han var främst känd inom politiken med sin position som amerikansk president åren 1861-1865. Abrahams tidiga barndomsår utspelade sig i Kentucky – där han levde fattigt sedan sin födelse i ett nybyggarhem.  Efter sin torftiga skolgång tog han sig an en del enklare arbeten och ägnade fritiden åt självstudier för att utbilda sig till advokat. Åren 1847-1849 var Lincoln representant för Illinois och satt i representanthuset i kongressen. Som motståndare till slaveriet och kriget mot Mexiko började folket lägga märke till denna man. Abraham slöt sig till det republikanska partiet under 1850 –talet. Några år senare utformade han ett program som gjorde honom känd över hela landet i valkampanjen 1858. 1860 nominerades Abraham till presidentvalet och segrade p. g. a. demokraternas splittring. Under sina fyra år som president ledde han det amerikanska inbördeskriget och upphävde slaveriet i USA.  Med sin goda styrning, sin ypperliga förmåga att hålla tal och sin förnuftiga politik omvaldes Lincoln 1864 med folkets majoritet. Tyvärr blev Abraham skjuten av en sydstatsfanatiker under en teaterföreställning i Washington den 14 april 1865 och avled dan därpå.  Abraham anses vara en av USA mest beundrade ledare genom åren och är speciellt känd för sitt klassiska tal, kallat ”Gettysburg Address” talet.

Vargarna

Det har diskuterats mycket kring ämnet vargjakt den senaste tiden, och om vi skulle få jaga vargarna i Sverige eller inte. I flera år har Sverige fått avstå från den biten, vilket många människor har uppskattat, beroende på det lilla antal vargar som finns kvar. Bestämmelsen ändrades för inte så lång tid sedan, och man kom fram till att det var rimligt att jaga 20 vargar om året här i landet. Detta blev ett stort lyft för många jägare, men också ett nederlag för andra som tyckte det var vansinne att tillåta något sådant. EU:s miljökommissionär Janez Potocnik har varit väldigt upprörd över detta förfarande, och anser att jakten omedelbart måste stoppas innan de få vargar som finns kvar blir ännu färre. Han framhäver tydligt att detta kan vara ett brott enligt EU:s lagstiftning, och tror att det kan vara nödvändigt att dra Sverige inför domstol, efter denna händelse. Det finns många delade åsikter om just det här med vargjakten och min egen åsikt är att om det ska finnas någon jakt på dessa utrotningshotade djur, måste antalet vargar först öka betydligt, och man måste ha bättre koll på vilka vargar man skjuter, så att man inte förstör balansen i flockarna och skjuter bort en massa alfadjur.

Nobels fredspristagare 2010

Liu Xiaobo är född 1955 och är kinesisk litteraturvetare och regimkritiker. Han blev nominerad och kommer att tilldelas Nobels fredpris som anses vara världens mest prestigefyllda pris. Liu fick inte resa till Oslo för att ta emot priset eftersom han sitter av sitt 11-åriga fängelsestraff efter att ha trotsat Kina med sin långa, fredliga kamp för centrala mänskliga rättigheter i landet. De kinesiska myndigheterna tystar nu ner alla positiva artiklar om Liu Xiaobo bl. a på Internet för att regeringen vill styra folkets åsikter i landet. Kina hotar att minska handeln med andra länder om de stödjer prisutdelningen och därför bojkottar vissa länder prisutdelningen eftersom de är rädda att mista Kinas förtroende då Kina är en ekonomisk stormakt. Den Norska Nobel kommittén är starkt angelägen om att tilldela Liu Xiaobo fredspriset eftersom han förtjänar detta efter hela hans kamp om mänskliga rättigheter och enligt vad Alfred Nobel har skrivit i sitt testamente om ”folkens förbrödring”. Liu hedrades stort även om hans stol stod tom vid prisceremonin.

Mona Sahlin

Mona Sahlins uppoffringar för att hålla ihop partiet räckte inte till för en vinst i årets val. Väljarna har drastiskt minskat under de senaste åren och socialdemokraterna har inte varit lika lockande längre. Vad beror detta på? Har inte socialdemokraterna lika bra förslag som vid tidigare år, är minskningen på grund av någon specifik person? Kan det vara så att partiet halkat efter i utvecklingen? Många orsaker kan ligga till grund för socialdemokraternas minskade stöd.

Mona har haft sina ”skandaler”, men har ändå lyckats behålla sin post inom partiet. Hon har antagligen haft det extra jobbigt eftersom hon är kvinna och första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna. Hon har säkert fått lida av osäkerhet som ledare, och försökt dölja detta genom att visa upp sin passion för politiken istället. Även om det alltid inte har blivit som hon tänkt. Ett av hennes senaste misstag var att hon på eget initiativ ville att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande för att få större chans att sitta kvar som partiledare. Detta var inte populärt bland övriga i partistyrelsen och Mona kände att det blev en ohållbar situation. Nu känner hon att det är dags att avgå trots sitt korta ledarskap. Efterträdaren är ännu inte utsedd. Flera förslag har kommit upp, men inget är säkert.

Aung San Suu Kyi

Aung San Suu Kyi är känd som en väldigt stor politiker och sägs ha stor utstrålning och karisma. Hon har politiken i blodet.

Hon har tyvärr inte fått möjligheter att utföra de politiska gärningar som man tror att hon kan utföra, eftersom Suu Kyi fått tillbringa en stor del av sitt liv i husarrest efter att ha utryckt sina åsikter om ett demokratiskt samhälle. Militären ansåg henne vara ett stort hot mot framtida planer. Parlamentsvalet genomfördes som lovat, men militärerna ignorerade resultatet och fortsatte att styra över Burma med diktatur.

Efter närmare tjugo år har Suu Kyi blivit frisläppt och många anhängare jublade över detta. Men hon har ännu inte tagit ställning till om hon vill vara med och påverka landets splittrande opposition i framtiden.

Självklart är det hemskt att en människa som menar väl och vågar uttrycka sina åsikter, ska straffas och ses som ett hot mot hela landet. Det bevisar på ett gammaldags ledarskap och tänkande som borde vara utrotat i dagens samhälle. Detta visar också på att det finns länder som behöver komma in i nytänkande och ha förståelse om att demokrati kan leda landet framåt. Kvinnan har inte brutit mot lagen och det är då helt orimligt att hon åker fast för att hon försöker göra landet till en friare plats, och få andra människor att våga stå för vad de tycker.

Suu Kyi har blivit mycket positivt bemött av andra länder, med bl a olika priser. Hon är en hjälte för många och verkar aldrig ge upp. Hennes utstrålning till folket och nya idéer gör militären osäker, eftersom folket väljer Suu Kyi före dom.

De utrotningshotade tigrarna

Jag lyssnade på det bestämda radioklippet och tyckte det var hemskt att höra om de få tigrar som finns kvar. Det är otroligt hur antalet kan minska så snabbt och att 97 % av arten är borta efter bara 100 år. Hur är det möjligt att de eleganta tigrarna förutses vara utdöda om 12 år? Vad är orsaken? De ståtliga djuren har i alla tider jagats av tjuvskyttar som antingen jagar för pengarnas skull eller för att visa upp sina färdigheter som jägare genom att använda djuren som jakttroféer i sin samling. I vilket fall som helst är världen överens om att detta är helt fel och måste stoppas. Det måste stoppas omedelbart! Det finns många andra sätt att tjäna pengar på än att döda oskyldiga djur, vissa är tydligen inte med på dessa regler. Tigrarnas pälsar må vara vackra och sällsynta, men många saker är vackra i vår värld. Skyttarna begär stora summor av de rika personer, som har tillräckligt med pengar för att kunna köpa de eldliknande ränderna, som är ett tecken på värdighet. Om det ska finnas något slags hopp kvar för de få varelserna, är det dags att satsa nu. Nu har deras tid kommit, tiden då de behöver oss som mest, oss människor. De flesta djur behöver oss någon gång, och vi har hjälpt många arter att komma åt rätt håll. Nu är det tigrarnas tur, deras rop på hjälp kanske inte verkar tydligt, men vi förstår, mer än vad vi tror. Nu är vi hoppet. Världens alla regeringar måste ta tag i det aktuella problemet och stötta de utsatta tigrarna, genom påtryckningar på regeringarna i de länder där det finns tigrar, och genom opinionsbildning m m. Vi måste få alla att förstå att tigrarna har samma rätt som oss andra att få finnas kvar, de är en del av världen. Vi ska rädda tigrarna.

Prao på Kristianstads teaterförening

Nu har man haft en rolig vecka med prao på Kristianstads teaterförening, tiden har gått väldigt fort och jag kan inte fatta att det redan är över.

Måndag:

Idag var det första dagen för praon och jag var väldigt exalterad och lite nervös över hur det skulle bli med allting. Jag vaknade pigg på morgonen och hade gott om tid på mig för att göra mig i ordning, när jag väl var klar var det bara att gå till bussen. Jag tittade mig omkring och kände de lagom kalla vindarna sväva intill mig. Bussen kom några minuter för sent men det var ändå skönt att bara stå och titta på trafiken och ängarna. Väl ombord på bussen var det bara att sätta sig och slappna av lite, och efter några hållplatser var jag nära att slumra till. Efter cirka en timmes resa var jag framme i Kristianstad. Jag gick med snabba steg mot den vackra teatern i Tivoliparken, jag kände försiktigt på alla dörrar jag kunde hitta, men överallt var det låst.. Efter att ha väntat i ett visst antal minuter ringde jag mamma för att få tag i numret till teaterföreningen. Jag slog in deras nummer och några signaler började gå, några signaler senare svarade en röst

-         Hej välkommen till Kristianstads teaterförening, det är Lena.

Av lättnad presenterade jag mig och fick berätta om problemet med att jag inte kom in. Hon sa att hon skulle komma ut och hämta mig, och jag väntade igen. När det hade gått en kvart hade fortfarande inget hänt, jag väntade och väntade och plötsligt ringde min telefon. Det var Lena som ringde och frågade var jag var någonstans - jag svarade att jag var vid stora ingången. Lena verkade inte förstå var jag menade, och jag nämnde något med teater.. Då förstod hon att jag hade gått fel. Det var tydligen inte vid teatern som jag skulle vara först, utan vid kontoren på Barbacka. Jag visste inte var Barbacka låg någonstans, så hon skulle komma och följa mig dit. Efter några minuter såg jag en kvinna komma gåendes på en stig, jag tittade dit och hörde henne säga:

-         Hej Linda!

Jag gick mot henne och hälsade tillbaka och förklarade allting som hänt. Vi började gå mot Barbacka som tydligen låg vid stationen och hon berättade lite vad jag skulle få göra under veckan osv. Inne i byggnaden fick jag följa efter Lena upp för några trappor. Där låg kontoren och jag fick se ett antal människor. Jag gick runt och hälsade artigt på alla medan jag tittade mig omkring. Alla verkade verkligen jättesnälla och trevliga och jag kände på mig att det skulle bli en härlig vecka. Det första jag fick göra var att sitta med i deras måndags möte som de brukar ha varje vecka. På mötet pratade de om vad som behövde göras under veckans gång, vilka arbetstider de skulle ha och även jag fick veta mina arbetstider under veckan. De pratade också om hur det hade gått med marknadsföringen av deras olika teatrar m.m. Efter mötet följde jag med Lena till teatern (där jag hade stått innan) för att hämta lite saker i förrådet. Jag blev också visad runt på vissa ställen och jag tyckte att det var väldigt vackert. Tillbaka på kontoret igen fick jag läsa ett manus till en föreställning (Antigone) som skulle spelas upp dagen därpå i teatern. Efter läsningen klistrade jag in miniaffischer i gästboken och gjorde det lite fint genom att pynta den. I gästboken skulle sedan skådespelarna till Antigone skriva autografer m. m efter de visat upp föreställningen. Efter en spännande första dag var det dags att gå hem.

Tisdag:

Jag vaknade utvilad idag eftersom jag inte skulle börja förrän sent på eftermiddagen på tisdagen, för att kunna vara med och se på pjäsen Antigone som skulle spelas upp på kvällen. Efter att ha hunnit titta lite på tv och gjort lite annat fick jag gå mot busshållplatsen som ligger ca en km från huset. Bussen kom och jag såg att passagerarantalet hade ökat en aning sedan gårdagen. Jag hälsade på busschauffören och satte mig på en hyfsat nära plats. Turen var lång och man kunde inte låta bli att även idag blunda till. Framme i Kristianstad var det direkt att gå till teatern för att allt jobb skulle utspela sig där idag. Jag väntade vid dörrarna och mötte sedan Jan (verksamhetsledare) som jag träffade igår och en tjej, Caroline – som jag hälsade på. Jan låste upp dörren och vi gick in. Jag fick gå med Caroline på en tur i teatern och hämta mat och dryck för att sedan lägga in det i logerna till skådespelarna. Vi hämtade fler saker och satte på kaffe m. m, och under tiden började lite mer folk komma dit, t. ex skådespelare. Lite senare fick jag vara med och sälja godis, läsk och cup-cakes (nybakade och såg väldigt goda ut med de vackra dekorationerna av olika slag) till de som skulle se föreställningen. När tiden väl var inne, gick alla in och satte sig på sina platser. Jag fick då också en biljett så att jag kunde se pjäsen. Jag fick en plats på andra raden på höger sida och fick väldigt bra utsikt över den coolt dekorerade scenen. Pjäsen varade i ungefär 2 timmar med en liten paus insatt. Föreställningen handlade om kvarlevorna från ett krig och om deras olika viljor och uppoffringar kring både familj och annat. Jag tycker att den var väldigt spännande och bra och man följde med i stämningen. Idag skulle jag inte ta bussen hem från Kristianstad, utan skulle bli hämtad av mamma. Tydligen hade mamma kört fel och trott att jag var någon annanstans av gammal vana, men var nu på väg. Klockan gick och det var bara Caroline och jag kvar på teatern, jag följde med henne till Barbacka med några kassar, och började sedan gå mot resecentrum, och då efter en lång väntetid kom hon till slut. Jag gick in till McDonalds för att köpa med mig lite färdkost eftersom jag inte hunnit äta något under min dag i Kristianstad.

Onsdag:

Jag vaknade, tittade på klockan och såg att jag hade försovit mig en aning och insåg direkt att jag fick skynda mig så mycket jag kunde, så jag åt och gjorde mig snabbt i ordning, hämtade nycklarna och slängde på mig jackan innan jag försvann ut genom dörren och vred om nyckeln. Den första biten småsprang jag och gick resten snabbt, jag korsade gatan och var äntligen framme. Ingen skymt av bussen så långt men som tur var fanns det 2 personer till vid hållplatsen idag. Då kunde jag vara säker på att den inte hade varit där. En stund senare kom bussen och jag satte mig och kollade upp allas arbetstider idag. I Kristianstad var jag väldigt trött och konstaterade att det måste vara kallare idag eftersom det inte kändes det minsta behagligt att gå genom gatorna idag på grund av kyla. Jag fick sätta mig vid datorn för att läsa igenom ett annat manus till pjäsen ”Hedda Gabler” som verkade intressant. Jag hann läsa ungefär halva innan det var dags att följa med Lena till teatern för att fixa till lite sedan igår då föreställningen ägde rum. Tillbaka på kontoret hann jag läsa några sidor till på manuset. Efter det vek jag ett antal godispåsar gjorda av bilder på nästa föreställning (musikalen Sweet Charity). Jag räknade sedan lotter och fick lägga de i olika kuvert, och så var det snart slut för dagen. Då var det bara att bege sig hemåt med närmsta buss för att sedan sticka iväg och rida.

Torsdag:

Likaså idag var jag väldigt trött när jag skulle gå upp men gjorde mig klar som vanligt för att sedan åka iväg. När jag var klar öppnade jag dörren och fick syn på vattnet, dropparna trycktes ner mot marken i lagom takt och jag tog på mig kapuschongen för att inte bli blöt. Jag gick och gick och kände de kalla, mjuka dropparna mot mina ben hela vägen. Doften från omgivningen var frisk och jag skyndade sista biten fram. Bussen blev (som tur var) inte jättemycket försenad, och därför behövde jag inte heller bli genomvåt. Resan var lugn och kändes inte särskilt lång. Bussen var framme och jag visste att jag skulle bli en aning blöt igen, på min väg genom gatorna. Väl inne var jag rätt så blöt men ändå inte så farligt. Jag räknade klart lotterna som jag påbörjade igår och klistrade sedan in nya bilder m. m till nästa pjäs (Sweet Charity). Den här gången blev jag lite mer nöjd med ”uppsättningen” jag hade gjort. När jag satt och pysslade med gästboken började det pipa och pipa, någon sa att det var brandlarmet, alla fick utrymma byggnaden och inom en kort stund fanns två stora brandbilar på plats, de kollade stället och alla väntade. Det var bara en övning som tur var, men då fick jag vara med om det också. Alla fick till sist gå in igen och jag fortsatte då med ”Sweet Charity” en stund. Klar med gästboken satte jag mig vid datorn igen och läste ut manuset till ”Hedda Gabler” som var mycket spännande att läsa. Det handlade om Hedda som precis har gift sig och köpt ett hus att bo i, och som borde vara lycklig, men Hedda är inte det.. Hennes man ”herr Tesman” är författare och en av hans konkurrenter ”Elin Löwborg” har precis flyttat till staden igen, hur ska det gå..? och speciellt när det tillkommer dödsfall.. När jag läst klart var det dags att gå hem. På väg till bussen i det utspridda regnet mötte jag Caroline och en kille som heter Stefan som också jobbar där. Vi växlade några ord och gick sedan åt olika håll. Jag gick till bussen och den kom ganska snart. På resan hem planerade jag lite vad som behövde göras innan jag skulle iväg med buss igen, fast till Simrishamn för att åka till street-dansen eftersom jag inte skulle ha så lång tid där hemma. Tiden var snart där och jag skyndade mig iväg ut i regnet igen för att hinna med bussen.

Fredag:

Idag var det sista dagen, sista dagen för praon – det kändes lite sorgligt eftersom jag haft en väldigt rolig vecka i Kristianstad. Jag steg upp och kände att jag hade bra med tid på mig, så jag tog det lugnt och fixade allt som behövdes och gav mig sedan iväg. Tiden rann iväg och jag hade rätt så bråttom till bussen, men tur nog så hann jag med. Den långa bussresan kändes än en gång kort och jag tittade ut genom fönstret för att kolla på landskapet som jag åkt förbi nu hela veckan. Vädret var finare idag, och det var skönt att det inte regnade. När jag kom in på kontoret började jag att väga godispåsarna med godis i. Det skulle finnas en viss mängd i varje påse till föreställningen i helgen. När jag var klar skrev jag upp på en lista hur mycket ”förpackat” godis det fanns av varje sort på några hyllor i köket och hur länge det skulle hålla osv. Klar med det förde jag in listan på datorn, och skrev samtidigt upp min adress, telefonnummer m. m på en lapp åt de som jobbade där. Jag fick med mig två gratisbiljetter till en valfri föreställning, och jag valde pjäsen ”Jekyll & Hyde” som inte skulle spelas upp förrän i januari. Jag tackade hjärtligt och det var sedan dags att säga hejdå till alla och slutligen gå hem efter en spännande vecka med mycket trevligt folk.